josefinheterjag

Så det kan bli! Inte blev det direkt som jag hade tänkt mig och det började egentligen redan på söndagen då jag hade "fel" tid i tvättstugan. Jag hade den senaste tiden och då blir jag så stressad och trött och kommer inte i säng föräns skitsent och jag hinner liksom inte med att ha en avkopplande söndag och göra på de sätt som jag brukar. Dessutom fick jag nys om att vattnet var på vägen att försvinna IGEN  så jag tog ju en toksnabb duch på bara några minuter med dåligt tryck i kran, allt för att hinna innan vattnet försvann. Men nu med facit i hand vart juingen förödelse med vattnet men ändå. Kom i säng sent, hann inte lägga in kläderna i garderoben, hann inte vika sängkläderna, hann inte diska osv. Men jag gör det imorn (måndag) istället tänkte jag. Direkt efter jobbet så jag har det gjort.....

Men

MÅNDAG.....

Långa arbetsdag idag. Jag stänger viket innebär en arbetstid på 08.30 till 17.45. Hela förmiddagen gick kanon. Kände mig trött men det tyckte ju jag att jag redan hade förklaringen på i och med hur söndagen belv och så. Åkte hem på raste och gick ut med hundarna som vanligt. När jag kom tillbaka satt jag ute med Camilla och vi började prata pajer och bakverk. Shit vad sugen jag blev på äppelpaj så jag skerv en liten inköpslista och såg fram emot att ta en sväng till affäeren och sen hem och göra äppelpaj efter jobbet. Efter mellanmålet, omkring 15-tiden. Känner jag att jag är alldeles varm. Jag är helt tokigt varm på ryggen och i ansiktet. Jag överdriver inte men man KUNDE steka ägg på mig , så jäkla varm var jag. Både min mamma och de andra kollegorna tyckte att jag var onaturligt varm och fråga hur jag mådde. Jag kände mig ju inte alls sjuk elller febrig och svarade bara att jag var trött. Framåt halv fyra, kvart i fyra börjar jag känna mig matt och svag och känner att jag måste sitta ner en stund på bänken och det gör jag. Men eftersom att jag känner mig liksom trött och sömnig tänker jag att här kan jag ju inte sitta för då somnar jag ju, jag får gå och lägga mig tidigt ikväll istället så att jag är piggare imorn. 
 Jag börjar städa på gården och tar in cyklar och sandsaker men jag känner mig fortfarande alldeles matt och svag. Straxt innan kl 16 får jag panik. JAG KAN INTE ANDAS! Eller andas kan jag och jag får luft MEN jag kan inte ta ett djupt andetag och jag känner i bröstet att jag måste men jag kan inte, det tar stop halvvägs. Jag blir andfåd och flåsar, får kramp i bröstet och jag andas bara ytligt. Får panik, börjar grina. Mina kollegor säger att jag ska åka hem och vila så tar dom stägningen istället. Men jag tror ju att "andan" kommer tillbaka snart. Jag går istället in enstund och sätter mig i soffan. Carin försöker hjälpa mig med att hålla mig lugn och försöker att få mig att andas lugnar. Men det går inte. Jag säger att jag bara ska vila lite en stund så kommer jag ut sen så Carin går ut.
När jag kommer ut kan jag fortfarande inte andas ordentligt. Andningen är  väldigt ytlig och stressad och högljudd. Mamma säger att "jag stänger istället för dig så skjutsar jag hem dig först så får du vila ehmma och komma tillbaka imorn  istället". Ok, säger jag och vi åker hem. Jag går raka vägen inte till sängen och lägger mig och försöker slappna av. Mamma ringer efter en lite stund och frågar om det är bättre. Nej säger jag. Ring till Sjukrådgivningen säger mamma, de kankse jag säga vad/hur du ska göra.  Jag ringer dit och berättar vad som har hänt. "Ja du låter lita andfåd" säger skötterskan. Jaha svara jag, jag som bara ligger ner. Hon tyckte iaf att hade jag sådana problem med andningen så borde en doktor kolla på mig så hon sa att jag skulle åka till akuten. Jag sa att mamma kunde köra mig och det tyckte sjuksköterskan jag prata med var bra men att jag ändå skulle ringa till 112 och prata med ambulansen så att det var beredda i fall nåt skulle hända på vägen och så skulle hon förvarna akuten att jag var påväg. Personen på 112 sa att jag skulle lova att ringa om det blev värre eller om jag liksom inte klara transporten så skulle dom skicka en abulans oavsett vart jag var nånstans. Jag ringde tillbaka till mamma som kom och hämta mig på en gång. Underbara Carin tog stägningen på jobbet. Klockan är nu ca 10-15 minuter över fem.

AKUTEN....

Mamma släpper av mig precis utanför entren på akuten och säger att jag ska gå in och anmäla mig så ska hon bara parkera bilen och hon ska skynda sig. Jag passerar två dörrar in till receptionen och börjar prata med sköterskan bakom luckan. Nu låter det som att jag har cyklat det fortaste jag kan upp för 15 uppförsbackar och runt hela jäkla staden. Jag är extermt andfädd, får inte ner luften ända ner i lungorna, andas väldigt ytligt. Mellan flåste får jag iaf fram att jag har problem med andningen,  att rådgivningar har skickat mig, mitt namn och personnummer. Hon skicka in mig på en brists percis innanför i korridoren på akutmottagningen. Där får jag sitta en stund, knakse 10 minuter ca. Under den tiden börjar jag bli yr i huvudet och har kramp i mellangärdet typ. En sköterska som hette Erika eller var det Ullrika? Trevlig och go var hon iaf. Hon körde in britsen i ett undersökningsrum och frågade ett par saker, jag fick försöka berätta lite vad som hänt och hon försökte hjälpa mig till en lugnare andning. Hon börja med att mätta mitt syre i blodet och konstaterade att jag fabslout får tillräckligt med syre, jag syresatte kroppen perfekt. Men jag andas fortfarande så där konstigt.

Hon kollade blodtrycket,.... Helt perfekt

Hon gjorde ett EKG på mig...... Hjärtat var helt perfekt (första gången jag gjort ett EKG)

Hon tog tempen i örat på mig..... Ingen feber. 37,0 närmare bstämt

Hon tog blod från min arm till ett "propp-prov" efter det satte hon dit en slang med koksaltlösning iaf de skulle behöva ta fler prover eller medicinera. Provet hon tagit skulle ta 1 timme att få svar på och inom den timmen skulle doktorn ha kommit för att kolla mig. Klockan är väl nu omrking sex-snåret och ftersom det skulle ta en timme så skicka jag iväg mamma på sitt ärende och så hon kunde köpa mig en loka. Mamma åkte iväg och jag försökte sova en stund.....



Nu minns jag inte när doktorn kom men han kom in till mig iaf innan mamma hade kommit tillbaka. Han var jättebra. Jag fick berätta lite och han frågade lite. Sen lyssnade han på mina lungor och klämde och kände på mig. Gör det här on frågade han och tröck över bröstet på höger sida, nej svarade jag. Gör det här ont frågade han och tröck på sama ställe fast på vänster sida. Ja skrev jag och höll på att krevera! Jag hade ont, jag visste inte ens att jag hade ont. Han tröck runt vänster bröst och på revbenen och det gjorde sjukt ont men inte alls på samma sätt runt det högra. sen varva han från höger till vänster för att jämföra hur det kände och det gjorde fortfarande skitont på vänster sida. Han frågade vad jag gjorde precis innan det blev så där konstigt med andningen. Jag sa att jag bar in cyklar men det gör jag varje dag i princip. Doktorn säger att han tror att jag har sträckt mig, sträckt bröstmuskeln. Men jag svara att jag kände ingen sträckning, att det inte röck till eller kändes nåt i brösten innan jag fick problem med andningen men han svara att jag behöver inte ha känt det att jag kan ha gjort det ändå. Men vi ska ändå göra en lugnuröntgen på dig för säkerhetsskull så återmkommer jag till dig senare. Innan dom kör ut mig i korridoren kommer mamma tillbaka till mig.

Sen kommer det en sköterska som kör upp mig till röntgen. Där får jag strippa och luta mig mot en kall skiva. Lugnröntgen har jag heller aldrig tidigare gjort. Men det var ju smärtfritt och gick snabbt. Sen fick jag åkta tillbaka till korridoren på akkutmottagningen.

Vid åtta kommer doktorn och säger att propp-provet var bra, det var ingenting alls, men de hade även kollat sänkan och den visade att jag hade virus i kroppen och jag hade ju varit förkyld fre-ons förra veckan. Han menade på att jag har "gammalt" virus som ligger kvar och trycker på bröstkorgen och att jag har sträckt brösmuskeln och den kompinatoioner gör det besvärligt för mig att andas, jag behöver inte känna att det gör ont för kroppen reagerar som så att när jag tar ett ljupt andetag så stoppar kroppen upp det för att typ skyddamig från att göra ont. Jag kan inte ta ett ljupt andetag för att kroppen säger ifrån och gör att det tar stop istället för att jag ska kunn ta ett ljupt andetag och få sjukt ont istället. Det blir some n låsning typ.

Min "diagnos" blir alltså: Lungsäcksinfektion, virus och sträckt vänster bröstmuskel.

Doktorns ordination: Ipren på recept 2-3 gånger om dagen för smärtstillande och inflammationsdämpande. Vila, andas lugnt och långsamt öva mig på att ta ljupaandetag och stanna hemma från jobbet tills jag känner mig bra och kan andas uta besvär. Men försök även att vara uppe rör på dig imorn (tisdag) men bli inte anfådd.

Så det kan gå! Från att mått bra till att hamna på akuten och heltplötsligt ha både virus, infektion och sträckning. 

Jag följde med mamma hem till pappa för jag ville inte vara ensam under tisdagen...... Straxt efter 21 i måndags kväll var vi hemma hos pappa igenoch då drack vi kaffe och tog det lugnt resten av kvällen men jag andasde fortfarande häftigt och jag blev andfådd när jag prata.