josefinheterjag

Idag har varit en realtivt bra dag trots att det är måndag! Jag som gillar måndagar så otroligt mycket, fast det är ju och andra sidan just måndagsmornarna som är värst sen brukar måndagen i övrigt gå relatit bra.

Idag har vi haft våran årliga grådsfest på jobbet vilket innebär att familjerna får komma och grilla och ha picnic och titta på utsällning av vad vi har jobbat med under året. En mysig tillställning och så blev det även idag trots det taskiga vädret. Vi slog upp parasoll över grillarna men tur hade vi när alla väl börja förtära sin medhavda mat så var det faktriskt uppehåll. Grått, mulet och blött var det självklart ute men det kom fler än vad vi hade räknat med. Men självklart hann himlen öppna sig och spöregnet föll igen innan vi var klara med festen ute. Så idag har jag helt enkelt stått i regn och rusk och grillat bland annat och käkat blöta korvar.

När jag kom hem slängde jag ihop en kladdkaka för att ta med mig till finaste Karin som är hemma med sin lilla bebis. Tänkte jag måste gå förbi och kika på det lilla undervärket och eftersom jag ingen present än har köpt så tänkte jag att hon kankse blir glad om jag tar med mig lite fika. 

Karin blev så glad och ville sätta på kaffe på en gång så hon la bebisen direkt i min famn. Här ta henne sa hon och hjälp tänkte jeg hehehehe. Men hon var så lugn, så fin och så gosig. Satt med henne länge i famnen och Jasmine sätt nära brevid som en stolt storasyster.

 



Såååå söt!

Tack Karin för fikat och titten på bebisen.
Man behöver ladda om batterierna ibland
 genom att sniffa lite ljuvlig bebisdoft.

Nästan direkt när jag kommit hem igen vid nio tiden ringde Tessut och fråga om hon fick låna en sak för hon var ändå i närheten på promenad med hunden. Javisst sa jag och tog med mig min lilla hund och gick ut och mötte dom. Tänkte det är bra för dogsen att träffas eftersom de bara tidigare bara träffats en gång och då verkade Alva väldigt rädd. Men det är jag med lite eftersom Tila är så stor, stark och bufflig men himla snäll. jag trodde Alva skulle bli skiträdd men när vi såg dom komma där på stigen kände Alva igen dom direkt och vifftade på svansen. De nosade och hälsade på varann och det gick jättebra, dom var båda jätteduktiga! Jag var en stolt matte då!

Vi stodd ute länge och pratade, vi trotsade regenet och bara babbla på. Elller rättare sagt vi märkte knappt attt det regna för vi hade så sjukt mycket att prata om. :-)

När jag kom in upptäckte jag att vi hade stått ute i regnet och pratat i lite mer än en timme. men det var det väl värt det eftersom vi hade en del att ta igen och skvallra om! :-)


Men nu är jag småfrusen och ska krypa ner i sängen!

Buurrrr!

Godnattt