ATT "KOMMA UT UR GARDEROBEN"
Ja, det är precis vad jag tänker göra nu, komma ut uur garderoben. Det ärr visserligen ett uttryck man använder i det sammanhang då man berättar för omvärden om sin sexuella läggning men så är inte riktigt fallet nu. Utan jag har gjort något i största hemlighet för de flesta jag känner både vänner och familj. Men det har under tidens gång tillkännagivits för allt fler personer för att jag helt enkelt inte har kunnat låtabli att berätta det. Det viktikgaste var trots allt att mina föräldrar inte visste om det och med facit i hand var de helt ovetandes vilket betyder att jag har lyckats bra med att hålla detta hemligt. Men nu kommer jag ut med det öppet.
De flesta vet redan men det finns nog möjligtvis några kvar där ute som ännu inte vet.
Jag har...............
TAGIT KÖRKORT!!!!!!
Wwiiihhoooo!!! Äntligen, after mycket möda, besvär och motgånggar har jag äntligen fixat körkortet. I TORSDAGS DEN 19 APRIL, 4 dagar sen klarde jag uppkörningen på allra första försöket och på torsdagen veckan innan klarade jag teoriprovet på det allra första försöket! Jag är så stolt och lycklig men jag vågar nästan inte tro att det är sant.
Det allra roligaste är att hela min arbetsplats på ca 20 personer visste om att jag håållt på med körkortet och nästan hälften visste att jag körde upp i torsdags fast jag hade "sjukanmält" mig men inte min kära mamma som då jobbar på samma arbetsplats som jag. Hon hade inte en susning och vilka fantastiska arbetskamrater vi har som under tidens gång har stöttat mig och samtidigt lyckas hålla det hemligt för min mamma.
MIn svägerska hämta bilen hos mamma vid lunch i torsdags och jag kom och hämtade mamma med bilen när hon slutade runt fyra. Hon blev så överraskad och glad så hon började till och med att grina (hehe gjorde jag med) Hon blev jätteglad för min skull och otroligt stolt. Men hon kunde inte fatta hur alla andra visste om det på jobbet men inte hon. Men hon blev inte arg ledsen eller besviken på att jag hållt det hemligt utan bara oerhört stolt.
Jag körde hem mamma och hemma blev pappa lika förvånad trots att han för några månader sen hade sina anningar och misstankar oma tt jag ´höll på då men det hade han redan glömt bort.
I helgen körde jag bilen helt ensam till mormor i Linköping för att stolt visa upp vart hennes pengar har gått då hon har varit med hela vägen och stöttat mig ekonomiskt. Hon trodde dock att jag skulle ge upp och skita i det eftersom det tagit lite tid och jag har haft andra motgångar som satt pluggant på vänt. Men hon blev så glad. Jag har aldrig sett min fina mormor så glad. Hon hoppade, kramade och grät floder av lycka!!
Jag är också stolt och lycklig!
Nu är det bara den egna bilen som fattas!
